Studier som gjorts på möss har visat goda effekter av fasta, men det finns inte tillräckligt många studier på människor för att det ska finnas vetenskapligt belägg. Detta beror på att det är svårt att få människor att ställa upp i den här typen av studie då många inte vill riskera att gå hungriga så länge.
En studie gjordes där den ena gruppen av möss fick äta när de ville under dagen, medan den andra gruppen åt under en bestämd tid. De fick i sig lika mycket kalorier totalt sett, men mössen som fick äta när de ville löpte större risk att bli överviktiga och sjuka. En av anledningarna till de negativa effekterna för mössen i gruppen med fri tillgång är att deras organ inte fick en chans att vila utan jobbade hela tiden. Detta kan leda till något som kallas för leptinresistens, vilket innebär att kroppens mättnadshormon inte fungerar som det ska. Hormonet känner helt enkelt inte längre av att kroppen är mätt utan fortsätter skicka signaler om att äta mer. Man behöver dock inte fasta varje dag för att få de goda effekterna av fasta. Det räcker med två dagar i veckan till att börja med, sedan kan man trappa upp om man märker att man mår bra av det. Inom den periodiska fastan som den kallas finns det olika metoder att välja mellan. För att hitta vilken metod man mår bäst av själv är det en bra idé att testa några olika till att börja med.
Att fasta är också ett sätt att lära sig känna igen kroppens signaler på att den är hungrig. För om man tänker efter, hur ofta äter vi egentligen för att vi är hungriga och inte bara sugna på något? Genom att fasta under en period lär man sig att känna igen äkta hungerkänslor och skilja dem från sug efter att bara ha något att tugga på.
Kroppens hungershormon, som kallas för ghrelin, minskar under en period med fasta, medan hormonet leptin, som gör att vi känner mättnad, ökar. Många som är intresserade av att prova på en period av fasta tvekar eftersom de är rädda för att gå hungriga för länge. Men ghrelinet, hungershormonet, är inget som hela tiden ökar. Nivån av ghrelin är som allra lägst vid kl. 9.00 på morgonen. Om man vaknar tidigare än så kan man vara riktigt hungrig men om man väntar lite och till exempel tar en kopp te istället så går det över. Ghrelinet har helt enkelt nått sin topp vid den här tidpunkten och sjunker sedan igen. Alla har nog någon gång varit med om att man varit väldigt upptagen med något, samtidigt som man känt att man börjat bli hungrig, men inte hunnit med att äta. När man sedan väl har tid för att äta så är man inte hungrig längre. Detta beror på att ghrelinet har sjunkit igen.
Man blir alltså inte mer hungrig av att fasta. Många tror att hungern kommer att bli värre och värre ju längre man fastar men så är det alltså inte. Nivån av hunger är likadan oavsett om man fastat i åtta eller tjugo timmar. Under fastan håller sig nivåerna av ghrelin mer stabilt.
Med det sagt finns det alltså ingen anledning att oroa sig för att man kommer att bli ohanterligt hungrig under perioden då man fastar. Däremot får man vara beredd på att man kan få huvudvärk och känna sig lite svag, vilket är helt naturligt då man ju faktiskt inte tillför någon energi. Därför är det extra viktigt att tänka på att det sista man äter innan fastan ska börja måste vara en stor och näringsrik måltid.
För att märka av att man får en effekt av fastan är det bra att göra det i ungefär fyra veckor, oavsett vilken metod man väljer att använda sig av. Detta är för att kroppen ska hinna vänja sig vid den nya kosten och anpassa sig. Däremot bör inte fasta ses som en diet utan snarare som ett ätschema.